Profetiorna och den tid vi lever i

Vi lever i en tid som på många sätt är svår att förstå. Krig pågår, konflikter växer och världen förändras snabbt. Samtidigt ser vi något annat som är minst lika anmärkningsvärt, nämligen hur världens ledare allt oftare agerar på ett sätt som tidigare hade varit otänkbart. Diplomati, hänsyn och respekt verkar väga allt lättare när makt och egna intressen står i centrum. Ledare säger saker offentligt som tidigare hade betraktats som oförskämda eller fullständigt odiplomatiska, och gamla regler och överenskommelser verkar inte längre alltid vara självklara gränser för vad man kan göra.
Det finns en allt tydligare kamp om makt, kontroll, territorier och inflytande. Det är som om mycket av det som tidigare höll tillbaka människans maktbegär håller på att lösas upp. Det som tidigare låg under ytan blir synligt.
När jag ser på detta tänker jag på allt jag under många år har lyssnat till från andliga ledare och lärare från olika delar av världen. Jag har lyssnat till ursprungsfolk från Amerika och till andra andliga traditioner och läst om profetior som har förts vidare genom generationer. Det som fascinerar mig är hur många olika traditioner på olika sätt har beskrivit en tid då mänskligheten skulle gå igenom stora förändringar.
Hos Hopi finns berättelser om en tid då människan ställs inför ett val mellan en väg som leder bort från balans och en väg tillbaka till respekt för jorden, livet och varandra. Maya, Toltekerna och Aztekerna har sina olika traditioner och tidsuppfattningar, men även där finns berättelser om cykler, förändring och övergången från en gammal tid till en ny. Carl Johan Calleman har i sin tolkning av Mayakalendern beskrivit vår tid som en period av ett stort medvetandeskifte.
Edgar Cayce beskrev också stora förändringar och återkom gång på gång till människans egen utveckling och ansvar. Dolores Cannon beskrev genom sitt arbete som hypnoterapeut en förändring av jordens frekvens och ett skifte i människans medvetande. Hon talade om en ny jord och om människor som är här under denna period för att bidra till förändringen. Eckhart Tolle talar med ett annat språk, men även hos honom finns ett starkt fokus på att människan behöver vakna ur rädsla, ego och kollektiv omedvetenhet och hitta tillbaka till närvaro och medvetenhet.
När man lyssnar till dessa olika traditioner blir det intressant att se hur många av dem beskriver en period då det gamla måste komma upp till ytan innan något nytt kan växa fram.
Det är där jag tycker att vår tid blir så intressant.
Det vi ser omkring oss är inte bara politiska konflikter och krig. Vi ser också människans mörkare sidor bli tydligare. Maktbegär, girighet, kontroll, rädsla och behovet av att dominera andra människor och länder blir allt mer synligt. Samtidigt finns det en annan rörelse som går åt motsatt håll. Människor söker sig till andlighet, meditation, naturen och ett annat sätt att leva. Många känner att det inte längre räcker att bara leva som man alltid har gjort.
Det är här vi själva kommer in.
Om vi befinner oss i den stora förändring som så många profetior och andliga traditioner har beskrivit, då behöver vi också förstå hur vi ska ta oss igenom den. Vi behöver inte bara fråga vad som händer med världen. Vi behöver fråga vad som händer med oss själva och hur vi väljer att möta det.
Vi behöver hålla oss i balans fysiskt, psykiskt och andligt.
Vi behöver ta hand om kroppen, sova, äta och ge oss själva återhämtning. Vi behöver ta hand om vårt psykiska mående och vara medvetna om hur mycket rädsla, ilska och oro vi tar in. Vi behöver inte följa varje nyhet från morgon till kväll och låta världens alla konflikter flytta in i vårt eget hem.
Vi behöver också göra vårt andliga arbete.
Det är inte nu vi ska lägga det åt sidan. Det är nu vi behöver det som mest. Meditation, healing, ceremonier, bön, naturen, kontakt med våra guider och den andliga praktik som hjälper oss att komma tillbaka till vårt centrum blir ännu viktigare när världen omkring oss blir mer intensiv.
Vi behöver skapa och värna vår trygga sfär.
Det betyder inte att vi ska blunda för världen eller låtsas att ingenting händer. Det betyder att vi behöver kunna se det som händer utan att själva bli uppslukade av den rädsla och aggression som finns omkring oss. Vi måste kunna vara medvetna utan att låta oss dras med.
Jag tycker också att vi behöver förstå betydelsen av vår egen frekvens.
Om jorden och människan befinner sig i en förändring där frekvensen höjs, då har det betydelse vilken energi vi själva bär och förmedlar. Vi påverkar varandra hela tiden. Rädsla kan spridas från människa till människa, precis som ilska och aggression kan göra det. Men lugn kan också spridas. Trygghet, kärlek, medkänsla och närvaro kan också spridas.
Det vi gör med oss själva är därför inte bara en privat angelägenhet.
När vi arbetar med våra egna rädslor, gamla mönster och obalanser och försöker höja vår medvetenhet, bidrar vi också med något annat till det kollektiva. Vi är en del av det kollektiva fältet och vi påverkar det genom det vi själva bär med oss.
Det betyder också att vi faktiskt kan hjälpa till.
Vi är inte bara åskådare till det som händer. Vi kan vara en del av förändringen genom att börja med oss själva. Vi kan välja vilken energi vi vill ge näring åt och vilken energi vi vill föra vidare till andra.
Det är också här jag ser mitt eget arbete som en del av det jag kan bidra med.
Genom livscoaching kan jag hjälpa människor att hitta tillbaka till sig själva, se sitt liv ur ett nytt perspektiv och våga göra förändringar. Genom medial vägledning kan jag hjälpa den som söker en djupare förståelse och vill lyssna inåt på ett annat sätt. Genom schamansk healing kan jag arbeta med människor som vill komma närmare sig själva, släppa sådant som inte längre tjänar dem och hitta tillbaka till sin egen kraft och balans.
För mig handlar det inte om att tala om för någon annan hur de ska leva. Det handlar om att hjälpa människor att hitta sin egen väg och sin egen kontakt med det som finns inom dem.
Jag tror att det behövs nu.
När världen blir hårdare behöver vi människor som hjälper andra att landa. Vi behöver skapa rum där människor kan känna sig trygga, få perspektiv och komma tillbaka till sin egen kraft. Vi behöver människor som gör sitt eget arbete och som samtidigt hjälper andra att göra sitt.
Det är så vi kan bidra till det kollektiva.
Jag tror inte att vi ska gå omkring och vara rädda för den förändring som sker. Jag tror att vi behöver förstå den och möta den så medvetet som möjligt. Om det verkligen är så att vi befinner oss i den övergång som så många profetior och andliga traditioner har beskrivit, då är det inte meningen att vi ska stå bredvid och vänta på att någon annan ska förändra världen.
Vi är själva en del av förändringen.
Det finns också något hoppfullt i allt detta. Om vi klarar den här övergången finns enligt många av de andliga traditioner jag har lyssnat till en möjlighet till en helt annan tid på jorden. En tid där människans medvetande har förändrats, där vi lever med större respekt för varandra och för jorden och där kärlek, samhörighet och medvetenhet får större betydelse.
Kanske är det därför allt det gamla kommer upp till ytan just nu.
Det som inte längre fungerar måste synliggöras innan det kan förändras.
Vi behöver inte veta exakt hur framtiden kommer att se ut. Det vi kan göra är att ta ansvar för den del vi själva kan påverka. Vi kan ta hand om kroppen, psyket och anden. Vi kan värna vår trygga sfär. Vi kan göra vårt andliga arbete. Vi kan vara medvetna om vilken energi vi själva för ut.
Vi kan hjälpa varandra genom den här tiden.
Vi kan bidra till att höja det kollektiva.
Vi kan välja att vara en del av den förändring som leder framåt.
Det är kanske det viktigaste vi kan göra just nu.

Gå i skönhet 

Eva