Om andlighetens sanna magi
Det här är ett ämne som ligger mig djupt och varmt om hjärtat. Inte för att jag vill diktera hur andra ska vandra sin andliga stig, utan för att jag under åren har sett hur det som är djupt, ordlöst och heligt ibland krymper till en handelsvara på en marknad. Jag möter så många sökare. Människor som har vandrat från den ena cirkeln till den andra, samlat på sig certifikat, fyllt sina hem med trummor, kristaller och heliga ting från världens alla hörn. Ändå bär de på samma outsläckliga törst som när de började. De sträcker sig fortfarande efter något som ingen kurs i världen kan paketera eller ge dem. Det får mig att stanna upp i tystnad. För mig har shamanismen aldrig handlat om att konsumera det osynliga. Den har aldrig varit fjädrar att klä sig i, en identitet att visa upp eller ett varumärke att bygga. Nej, den är en viskning i blodet. Det är ett sätt att leva, ett sätt att lyssna. Den är det tysta ansvaret för sitt eget liv, sina relationer och sin unika plats i skapelsens st...