Chaska wasi

Så.. vi  lever i en tid som de gamla profetiorna förutspådde för generationer sedan. Enligt Anishinaabe people visdom har mänskligheten vandrat genom sju tidsåldrar, sju eldar, som har fört oss genom migration, förlust, uppvaknande och djupa prövningar. Nu står vi vid tröskeln till den åttonde elden. Detta är inte en profetia om undergång, utan om ett avgörande vägskäl där varje människa, medvetet eller omedvetet, är med och formar riktningen framåt. Min egen vandring började långt tidigare än 1996, och långt innan jag föddes in i detta liv. Det är en själslig resa som sträcker sig genom generationer och tidsepoker, som burits vidare genom minnen, känslor och en inre vetskap som alltid har funnits där. Sedan jag formellt klev in i mitt kall för snart tre decennier sedan, har jag vigt mitt liv åt att gå i medicinkvinnans fotspår. Det är en väg som kräver ödmjukhet inför jorden, en djup lyhördhet inför andevärlden och ett ansvarstagande som genomsyrar varje handling, varje möte och v...

  Vi pratade om det som något som skulle komma. Något som låg där framme i tiden, nästan som en viskning från framtiden. Men nu står vi mitt i det. Porten som så många talade om kring 2012 har passerats och det som en gång var teori har blivit något vi lever i. Den sjunde elden är inte längre en berättelse. Den känns i kroppen och i bröstet. Framför allt i hur världen rör sig omkring oss. Det är som att tempot har ökat. Som att allt som tidigare låg dolt nu trycks upp till ytan. Relationer förändras. Sanningar skakar. Människor söker, tappar bort sig, hittar tillbaka, tappar igen. Mitt i allt detta står vi med samma fråga som vi ställde oss då: Hur lever man i det här? Hur väljer man den mjuka, gräsbevuxna stigen när allt runt omkring ropar efter snabba svar, kontroll och distraktion? Mina lärare brukade säga att i tider som dessa är det viktigaste att ”hålla sig hemma”. De menar inte att dra sig undan världen utan att hitta sin plats i den. Man måste ha sin förankring i sig själv,...

Vi satt i cirklar under 90 talets stjärnhimlar. Doften av salvia och sötgräs låg tung i luften och följde med varje andetag. Våra medicinpåsar vilade nära hjärtat, små tygknyten fyllda med tobak, ceder och bönor. Det var inte något vi gjorde lite vid sidan av. Det var ett sätt att leva. Ett sätt att se världen där allt hänger samman och inget står utanför. Vi lärde oss att gå den röda vägen. Inte som en idé utan som praktik. Närvaro. Respekt. Ansvar. Att förstå att varje steg du tar påverkar mer än bara dig själv. Mina indianska lärare, bärare av de gamla traditionerna från de nordamerikanska folken, talade ofta om de sju eldarna. Men de pratade inte om dem som något historiskt eller avlägset. De pratade om dem som något levande. Som krafter som rör sig genom tiden, genom människor, genom oss. Profetian om de sju eldarna handlar om en vandring. Varje eld representerar en tid, en fas i mänsklighetens utveckling. Den första elden talar om en tid då människan levde i djup harmoni med skap...

De flesta av oss går genom livet och antar att våra tankar, känslor och reaktioner är samma sak som vår identitet. Vi säger:  ”Jag är en stressad person”  eller  ”Jag är inte en sån som vågar ta plats” . Men tänk om det där du kallar ”jag” i själva verket bara är ett gammalt operativsystem ? En mjukvara som programmerades tidigt i ditt liv för att du skulle överleva, men som nu har börjat gå i baklås. Här är fem insikter som kan förändra hur du ser på din egen ”ritning”. 1. Du är inte en ö Vi lever som om vi vore isolerade, som om våra handlingar stannar vid vår egen tomtgräns. Men i verkligheten är vi sammanlänkade. När du sprider irritation eller dömande är det som att kasta gift i det grundvatten du själv dricker ur senare. Det handlar inte om att vara ”god”. Det handlar om logik. Det du skickar ut blir en del av den atmosfär du själv ska andas i. Tipset:  Kör en "energi-check". Nästa gång du interagerar med någon (i kassan, på jobbet eller hemma), fråga dig själv...

Vi lever i en tid av andlig snabbmat. Vi vill ha djup insikt på tre minuter, inre frid via en app och personlig utveckling levererad lika snabbt som ett paket i brevlådan. Om det kräver väntan, arbete eller (gud förbjude) lite obehag, är det lätt att tro att vi har tappat vårt flow. Men sanningen är en annan.  De vackraste vyerna i livet kräver en rejäl klättring. Det som verkligen förändrar oss på djupet är sällan bekvämt och det går nästan aldrig fort. Problemet med mottot “lätt är rätt” är att vi förväxlar det som är sant med det som är bekvämt. Våra gamla mönster, rädslor och invanda tankespår känns lätta bara för att vi har upprepat dem så många gånger. De sitter i kroppen, i nervsystemet, i våra reaktioner. Det är som ett par utslitna skor. De är bekväma, men de tar dig ingenstans. När du börjar närma dig något nytt händer något intressant. Kroppen reagerar. Sinnet börjar ifrågasätta. Du känner oro, tvekan, kanske en impuls att dra dig tillbaka till det trygga. Många tolkar d...