Ceremonin: Cecilias drömmar

Har du känt av energin i luften de senaste dagarna? Just nu befinner vi oss i de absolut första dagarna efter en osynlig men ack så kraftfull supernymåne i Tvillingarnas tecken. Det betyder datumet för startskottet har passerat. Nymånen har precis varit, och nu har månen gått in i sin växande fas. För varje natt som går blir ljuset på himlen starkare och det är precis den energin av expansion och växtkraft som vi vill bjuda in och rida på just nu.

Nymånen var den tomma duken, men nu börjar flödet framåt. Det är tiden då vi uppmanas att så de frön vi vill ska gro och växa i takt med månen. Då har jag en liten ceremoni att dela med mig av; Cecilias drömmar. 

Men för att överhuvudtaget kunna drömma och skapa, behöver vi en sak först: livsgnista och hopp.

Att väcka kreativiteten till liv

Kreativiteten är bron mellan den inre visionen och den yttre verkligheten. Nu när vi är i ett växande måneflöde handlar allt om att expandera. Men när vardagen snurrar eller omvärlden stormar, kan den där inre glöden ibland kännas matt. 

Min erfarenhet är att vi då inte kan tvinga fram skaparkraft. Vi måste backa bandet och hämta hem vår energi där den hör hemma: i naturen och i rörelsen.

Genom att röra på kroppen och andas in skogens eller vindens friska luft, skakar vi loss mentala blockeringar. Det är ofta då, i rörelsen eller i den efterföljande stillheten, som de sanna drömmarna plötsligt stiger till ytan.

Maskrosens underskattade magi

När vi har lyssnat inåt, inspirerats av andra och sorterat tankarna i dagboken, är det dags att ge drömmarna form. 

I går kväll lät jag mina intentioner förkroppsligas av ett av naturens mest livskraftiga mirakel, maskrosen.

Många ser den som ett ogräs, men i själva verket bär maskrosen på en enorm magi. Den har en outtröttlig livskraft som kan spräcka den hårdaste asfalt för att nå ljuset. Dess lysande gula färg bär på solens energi, på ren och skär optimism. Framför allt: den har en naturlig kod i sig för att spridas snabbt och ta rot överallt. Det är precis den energi jag vill att mina drömmar ska bära med sig nu när månen växer.

Ceremonin vid det rinnande vattnet

För att förankra dessa visioner skapade jag för många år sedan en liten ritual som jag kallar för Cecilias drömmar. Cecilia är en gammal förfäder till mig.En stark kvinna som stod upp för sig och sina drömmar i hela sitt liv. Heder till hennes minne. 

Med ett tänt ljus och en gnistrande citrin, solens och överflödets sten, vid min sida, skrev jag ner mina drömmar på ett papper. Jag talade orden högt ut i rummet, för att ge dem en fysisk vibration och röst.

Sedan tog jag papperet och de gula maskrosorna till en levande vattenkälla, en å eller bäck där vattnet strömmar fritt.

Att offra sina drömmar till ett rinnande vatten är en rituell handling av total tillit. Till skillnad från ett stillastående vatten bär strömmen saker framåt. När papperet och blommorna gled iväg med strömmen, överlämnade jag mina visioner till universum och naturens egna krafter. Jag släppte taget, i full förvissning om att strömmen bär dem precis dit de behöver nå för att slå rot och spridas, i perfekt synk med månens ökande ljus.

Nu bär jag citrinen nära min kropp. Den stannar kvar hos mig som ett fast ankare och en ständig påminnelse om min egen inre glöd och den nystart jag precis har initierat.

Vad drömmer du om att bjuda in under den här måneykeln? Har du något eget sätt att skaka liv i din kreativa gnista när den sviktar? Lämna gärna en kommentar och berätta.

Gå i skönhet 

Eva