Kejsarens nya vibrationer

Det var en gång en kejsare som tröttnat på vackra kläder och guld. Nu samlade han på "insikter". Han omgav sig med hovmän som inte längre bockade, utan som gjorde djupa namasté-hälsningar och talade om sina chakran som om de vore aktieportföljer. De bar ekologisk råsiden och såg på omvärlden med en blick av mjuk, men orubblig, överlägsenhet.

En dag anlände två främlingar till hovet. De kallade sig "Transformations-arkitekter".

– Vi väver en aura av det renaste högfrekventa ljuset, sa de. Men det finns en hake: Den som bär på låga vibrationer, eller som ännu inte läkt sina barndomstrauman, kommer inte att se någonting.Den som inte ser ljuset är helt enkelt... andligt outvecklad.

Kejsaren, som var livrädd för att framstå som en "brat" med låg medvetenhet, betalade dem en förmögenhet.

Vägvisarna satte igång. De höll retreater där de rörde om i luften med händerna och mumlade om "kvantsprång". Kejsaren satt i timmar och stirrade in i tomma intet. Han såg ingenting. Han kände ingenting. Men han tänkte på sin sårade stolthet: Om jag erkänner att jag är blind, då vinner de andra. Då är jag inte den utvalde.

– Åh, ser ni hur det skimrar i violett? viskade en hovman som i själva verket var en dryg översittare som inte talat med sin egen sjuka mor på tre år.

– Enormt! svarade kejsaren. Jag känner hur min vibration höjs!

Ingen vågade vara den som inte "såg", för i den här världen var blindhet det enda oförlåtliga brottet.

Så kom dagen för den stora "Aktiveringen". Kejsaren klev upp på podiet, naken sånär som på sin inbillade aura. Folket stod tysta. De hade också gått kurserna. De visste att om de inte jublade, så var de "toxiska".

Då klev en kvinna fram. Hon hade jord under naglarna och trötta ögon efter att ha vakat vid en sjukbädd. Hon hade ingen aning om vad en frekvens var, men hon visste hur man håller en hand som skakar.

– Varför står ni och stirrar på en naken karl? frågade hon rakt ut.

Vägvisarna log sitt mest nedlåtande, andliga leende.

– Du har tydligen mycket skuggarbete kvar att göra, lilla vän. Din kränkthet avslöjar din låga nivå.

Men kvinnan skrattade. Det var ett rått, ärligt skratt som skar igenom de rökelsedoftande lögnerna.

– Kränkt? Jag ser bara en man som är för stolt för att frysa. Ni pratar om ljus, men ni använder orden för att knäppa folk på näsan. Ni kallar det "gränssättning" när ni vänder ryggen till en vän i nöd, och ni kallar det "vibrationer" när ni är för fega för att säga förlåt.

Hon såg kejsaren rakt i ögonen.

– Ni går på kurser för att få övertag. Ni vill ha makt, inte medkänsla. Ni tror att ni är tuffa för att ni är oförsonliga, men ni är bara bortskämda brats som inte tål att bli motsagda. Den som är andligt mogen behöver inte en manual för att veta hur man uppför sig mot sin nästa.

Det blev en tystnad så tung att markisen på altanen tycktes skälva.

Kejsaren tittade på sina nakna armar. Han tittade på hovmännen som nyss nickat så andäktigt, men som nu inte ens vågade möta hans blick. Han insåg att hans "ljus" bara var en rustning för att slippa känna skammen över sin egen kyla.

– Jag ser ingenting, sa kejsaren till slut. Röstens skärpa fick vägvisarna att blekna. 

– Det jag inte ser, skrämmer mig faktiskt mer än min egen nakenhet.

Sensmoral

Andlighet utan medmänsklighet är bara narcissism med finare ord. Det krävs inget ljus för att se andras fel, men det krävs ett enormt mod att erkänna sina egna. Den som använder psykologi för att vinna en diskussion har förlorat sin själ.

Gå i Skönhet 

Eva