Liten påskritual i Chaska wasi

Våren har smugit sig in i Chaska Wasi med ett mjukt ljus som gör hela huset stilla. Det känns nästan som om väggarna andas i takt med naturen där ute. Utanför fönstret börjar jorden vakna, knoppar slår ut nästan över en natt och luften bär den där speciella doften av vår, jord och nytt liv. 

Det är påskdags morgon, och jag sitter vid bordet med ett tänt gult ljus framför mig. På den gröna vävda duken har jag lagt ett påskägg, en fjäder jag hittat, några kvistar, de första blommorna från trädgården och mina tarotkort. 

Det är ingen stor ritual jag tänker göra, bara en vardaglig, enkel liten stund för att stanna upp och känna in våren, livet och allt som vill börja om. 

Jag tänder salvia, cedar och lavendel och låter röken stiga långsamt genom rummet. Den får bära med sig vinterns gamla energi, tunga tankar och det jag inte längre vill hålla fast vid. När röken lättar känns luften nästan klarare, som om huset också får vakna tillsammans med mig. 

Just då händer något som får mig att stanna upp. Utanför fönstret, precis vid kanten av gräset, sitter en liten hare. Helt stilla. Den ser nästan overklig ut i morgonljuset, som om den har kommit med ett budskap. Jag sitter kvar och tittar på den länge medan ljuset från stearinljuset fladdrar över tarotkorten på bordet. För mig blir haren en påminnelse om påskens och vårens stora budskap att livet alltid hittar tillbaka. Att det som legat i vila får resa sig igen. Att något nytt alltid vill födas, även efter den längsta vintern. Det är en så enkel stund här i Chaska Wasi, men den känns större än sig själv. Som om huset, jorden och själen möts i samma andetag.

Kanske är det just det som är vårens magi. Det där med att vi också får börja om. 

Gå i Skönhet 
Eva