När eldarna tänds: Att vandra den röda vägen i profetiornas tid


 Det shamanska synsättet är min fasta punkt i den märkliga tid vi lever i just nu. Varje dag känner jag en djup tacksamhet över alla de visdomar och läror mina schamanska lärare förmedlat under åren och fortfarande förmedlar då vi ses.  De bär fortfarande samma klarhet, samma stadga och samma stilla kraft som hjälper mig att se vad som faktiskt sker under ytan av allt det brus som omger oss.

Det känns ännu mer när man står högt uppe i skogen och kikar ner i en dal där dimman ligger tät mellan träden medan höjden där man själv står redan badar i ljus, Perspektivet därifrån gör landskapet så tydligt på ett sätt som marknivån aldrig riktigt kan ge. Just så upplever jag den här tiden, som om mycket av det som pågår blir lättare att förstå när man står stadigt i de schamanska läror som bär kontakt med jorden, naturens rytm och skapelsens ordning.

Ju mer världen dras mot yta, hastighet och tillfälliga berättelser, desto tydligare träder Moder Jords egen visdom fram som den verkliga kompassen. Den som känns i den fuktiga doften av tidig aprilskog, i markens långsamma uppvaknande, i vattnets rörelse genom dalen och i den där stillheten som bara naturen kan ge när människans värld känns som mest uppskruvad.


Det är anledningen varför jag fortsätter att dela med mig i Medicinkvinnans fotspår. Eftersom den hjälper oss att se klarare, känna djupare och förstå de gamla sår vi bär inom oss. De där ärren som så länge har färgat våra val, våra relationer och vår blick på livet. Ända tills den dag vi väljer att verkligen möta dem med närvaro. Då öppnas en helt annan relation till universum, till skapelsen och till den magi som hela tiden rör sig i det till synes vardagliga. Genom drömmar, symboler, naturens språk och de märkliga sammanträffanden som ofta visar sig vara något mycket större än just tillfälligheter.

Det är där livet börjar kännas större, rikare och mer fyllt av mening och det är där läkningen får sin verkliga kraft. Vi återknyter då till vårt djupaste ursprung och den visdom som alltid har funnits närvarande i relationen mellan oss och allt levande.

Kanske är det just därför denna tid känns så omvälvande och samtidigt så fascinerande. Eftersom den bjuder in oss att lyfta blicken, söka höjden och se landskapet för vad det verkligen är.


Gå i skönhet 

Eva 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Till dig som bär ett öppet hjärta i en orolig tid

Att vara följsam som vattnet

Myten om "Easy-Going": Varför det som känns rätt ofta känns rätt jobbigt