Medicinkvinnans fotspår: En resa hem till det osynliga

 

Vissa stigar syns inte med blotta ögat. De är vägar som snarare känns i hjärtat, som viskar i drömmen och som öppnar sig först när vi är redo att lyssna. Det finns en uråldrig kunskap som inte bor i skrivna ord, utan i vindens rörelser, i jordens puls och i det tysta utrymmet mellan våra andetag. Att vandra i Medicinkvinnans fotspår är en kallelse från själens djup.

Sedan 1996 har jag hållit dörren öppen till detta osynliga rum. Under snart tre decennier har kvinnor samlats hos mig, inne hos mig i hemmet, i kurslokalen och i min tepee, för att lära sig hur naturfolken arbetar med den besjälade världen. Den visdom jag för vidare är inget jag bara har läst mig till; den är levd, erfaren och förankrad genom år av vägledning, ceremoni och direkta möten med bärare av indiansk energimedicinsk kunskap.

Att gå den röda vägen innebär att fläta in kunskapen om att leva efter naturfolkens livsfilosofi i sitt ordinarie liv. Det är en väg som både upplyser och ger oss en större tillgång till hela livet. När vi börjar leva närmare naturens rytm, relationen till djuren, elementen och de osynliga sambanden mellan allt levande, börjar också nya dörrar att öppnas inom oss själva. Det som sker i dessa cirklar är ofta en stilla men kraftfull förvandling; en process där gamla sår får mjukna, självförtroendet växer och där vi återfår kontakten med vår egen kraft.

Ett hantverk i tjänst för livet

Vägen handlar också om att praktiskt lära sig att arbeta med det osynliga. Om att utveckla sin mediala förmåga och förstå hur man helar och hjälper andra i samklang med andevärlden. Det är ett hantverk där man kliver in i tjänst för livet, för att kunna vara en länk mellan världarna där det behövs som mest.

Men att kliva in i rollen att hela andra kräver en vaksamhet som aldrig tar rast. Det är lätt att tro att man är färdig, att man har läkt sina sår och bemästrat konsten, men jag har sett flertalet exempel på hur bedräglig den tanken kan vara. Den röda vägen är en livslång skola av att skala av och våga se sina egna blinda fläckar. Om man bär på för många obearbetade trauman finns risken att man omedvetet blandar ihop sin egen smärta med klientens process. Därför är detta inte en väg för dig som främst behöver läka dig själv, för det ändamålet finns min schamanska healing där vi möts individuellt.

En annan viktig del av utbildningen är att träna upp sin urskiljningsförmåga. Man kan inte ta allt man hör från andevärlden som en absolut sanning. Det krävs närvaro för att lära sig skilja på sanna spirituella budskap och det "brus" eller de störningar som kan finnas på andra frekvenser. Att vandra här innebär att lära sig lyssna med både hjärtat och ett vaket, kritiskt sinne.

En inbjudan till cirkeln

Det här är en väg för dig som bär på en annan kallelse; en väg för den som är utvald att vandra shamanens stig. Det mäts inte i tidigare erfarenhet eller hur många kurser du gått, utan i din tysta dedikation, din vördnad för andevärlden och din vilja att närma dig det heliga med ödmjukhet.

Därför har jag valt att hålla gruppen mycket liten och vi blir högst sju kvinnor som vandrar tillsammans. Jag välkomnar dig som känner en genuin längtan efter att fördjupa kontakten med det som är större än oss själva och som är redo att möta naturens osynliga intelligens bortom vardagens brus.

Om du känner att ditt hjärta svarar på dessa ord, är du välkommen att höra av dig med ett personligt brev via mejl där du berättar lite om vem du är och din resa. Jag kommer sedan att välja ut de sju kvinnor som ska bilda denna cirkel, för att säkerställa att vi skapar precis det rum som behövs för den resa som väntar.

Jag ser fram emot att läsa din berättelse och att tillsammans med dig öppna dörren till det som viskar i vinden.

Gå i Skönhet 

Eva