Shaman eller medicinkvinna- en titel eller verkligt innehåll?
Idag är det inte längre ovanligt att vi möter människor som kallar sig shamaner, medicinkvinnor, healers eller använder andra andliga titlar. Många är också de som frågar efter vägen för att lära sig att bli shamaner. Orden låter säkert kraftfulla, spännande och mystiska för många.
När jag får dessa frågor svarar jag så gott jag kan.
Samtidigt som jag gör det har jag ofta funderat över om det verkligen är där det viktiga ligger? Att få säga : Jag är SHAMAN, jag är MEDICiNKVINNA!
De ursprungliga medicinfolken kallade sig sällan själva vid särskilda titlar. Deras fokus låg inte på vad de skulle kallas, utan på livet självt, på samspelet med naturen, andevärlden och på att hjälpa de människor som sökte deras stöd. Deras roll växte fram ur relationer: till jorden, till det osynliga och till människorna i deras gemenskap. Det var inte en identitet man tog, utan ett ansvar man levde.
Kanske finns det något viktigt att påminna sig om där även idag.
Dagens utvecklade samhälle förlitar sig på vetenskapligt testade metoder och kunskapssystem. Vi lever i en urbaniserad värld där många människor har tappat den direkta kontakten med naturen. Det vi lär oss i skolan är till stor del grundat på dessa perspektiv, medan den gamla folktron nästan helt har försvunnit ur vardagen.
I andra delar av världen ser det annorlunda ut. Där går människor fortfarande till byns kloka kvinna eller den vise mannen, ibland kallade medicinfolk eller shamaner, och det finns redan en gemensam förståelse. Livsfilosofin är en gemensam syn på livet. Man vet vad ritualer, örter och ceremonier betyder och vad de har för effekt. Man lever närmare naturen och traditionerna är en självklar del av vardagen. Den som kommer dit behöver inte få allt förklarat. Symboliken är redan levande.
Så ser det inte längre ut i vår del av världen.
Här skulle vi behöva börja någon annanstans. Från grunden. Vi behöver sätta ord på det som tidigare var självklart. Vi behöver förklara livsfilosofin bakom ritualerna och ceremonierna, eftersom många människor aldrig har mött den kunskapen tidigare. De har tappat kontakten med de gamla livsfilosofierna. Ritualer och ceremonier kan kännas främmande eller obegripliga om man inte förstår tanken bakom dem. Respekten för de gamla rollerna har också förändrats och det är kanske inte så konstigt i en modern värld där människor vill förstå, ifrågasätta och känna själva. Därför tror jag att vår uppgift ser annorlunda ut idag.
Samtidigt är det något viktigt som är lätt att glömma.
Hur mycket vi än utvecklar vår teknik, forskar och bygger nya system så finns världen fortfarande där. Den besjälade, levande världen. Träden fortsätter att växa. Stenarna ligger kvar i landskapet. Allt i sin frekvens och på sitt sätt. För naturen lever sitt liv oavsett hur mycket vi urbaniserar våra liv. Det är inte naturen som har försvunnit. Det är vår uppmärksamhet som har flyttat någon annanstans. Vi har blivit väldigt skickliga på att utveckla det som är byggt av människan som maskiner, bilar, kugghjul och system. Men samtidigt har många av oss tappat förmågan att lyssna på det som redan levde här långt innan vi kom. I många gamla traditioner talade man om en levande värld där naturen, livet och det osynliga var sammanflätade. Den förståelsen försvinner inte bara för att vi slutar tala om den. Den finns fortfarande där.
Frågan är bara om vi fortfarande kan uppfatta den?
Vi kan inte bara ta på oss en titel och förvänta oss att den ska bära innehållet. Det går inte att “välja att vara shaman” på samma sätt som man väljer en yrkestitel. Det som betyder något är vad vi faktiskt kan bidra med.
Kan vi hjälpa människor att förstå livet lite djupare?
Kan vi förklara livsfilosofin bakom ritualerna så att de blir meningsfulla även i en modern tid?
Kan vi skapa rum där människor får växa, reflektera och hitta sin egen väg?
För mig är det där det verkliga arbetet finns.
När jag håller kursen ” I medicinkvinnans fotspår” ,som jag kört sedan 1996, handlar det inte om att skapa nya titlar eller identiteter. Det handlar inte om att deltagarna snabbt ska skapa egna företag och hålla kurser och ge healing.
Det handlar om att ta del av den livsfilosofi som en gång bars av medicinkvinnan, hennes sätt att förstå livet, naturen och människans plats i världen. Men också att förstå den livsfilosofin som var grundsynen i samhället. För att det är berikande för oss på ett personligt plan först och främst.
Under kursen arbetar vi med ritualer och ceremonier, men också med att förstå varför de finns. Vad de betyder. Vad de gör med oss människor och hur de kan hjälpa oss att växa som människor även idag. Hur de hjälper oss till självläkning.
Shamanen eller medicinkvinnan! Det är inte en roll man kliver in i som du kliver i vissa kläder eller andra attribut. Det är ett sätt att leva, att lyssna och att förmedla något som fortfarande har värde men som behöver översättas till vår tid och våra liv!
Det är ett sätt att växa och utvecklas. Växer världen och förståelsen för den så växer även du.
Det finns också en annan viktig aspekt i detta: vilket förhållningssätt vi själva har när vi närmar oss sådana här traditioner, kunskaper och/eller personer. Kommer vi med en vilja att förstå, eller kommer vi mest för att testa?
Det spelar faktiskt roll. Vårt sätt att närma oss något påverkar ofta vad vi kan ta till oss av det. Det är inte lätt att ha ett öppet hjärta samtidigt som du kritiskt och misstänksamt granskar något. Men å andra sidan är det inte konstigt att många känner tvekan när man inte känner till livsfilosofin bakom ritualerna och ceremonierna. Då kan det lätt uppfattas som något mystiskt eller obegripligt. Att bara bli ombedd att tro på något som verkar som hokus pokus är inte särskilt lätt för medvetna människor idag. Kanske är det därför det blir så viktigt att också förklara tanken bakom? När människor börjar förstå filosofin och synen på livet som ligger bakom ritualerna blir det också lättare att möta dem med nyfikenhet och intresse istället för skepticism.
Kanske är det just där det verkliga arbetet börjar, inte i titlarna. Utan i det vi faktiskt kan ge vidare till andra människor.
Först då kanske vi hittar ett unikt nutida namn för dagens medicinfolk. Det kanske blir namn som till exempel Själsnavigator, själsmorska, jordmentor eller själaväckare? Vad vet jag?
När jag får dessa frågor svarar jag så gott jag kan.
Samtidigt som jag gör det har jag ofta funderat över om det verkligen är där det viktiga ligger? Att få säga : Jag är SHAMAN, jag är MEDICiNKVINNA!
De ursprungliga medicinfolken kallade sig sällan själva vid särskilda titlar. Deras fokus låg inte på vad de skulle kallas, utan på livet självt, på samspelet med naturen, andevärlden och på att hjälpa de människor som sökte deras stöd. Deras roll växte fram ur relationer: till jorden, till det osynliga och till människorna i deras gemenskap. Det var inte en identitet man tog, utan ett ansvar man levde.
Kanske finns det något viktigt att påminna sig om där även idag.
Dagens utvecklade samhälle förlitar sig på vetenskapligt testade metoder och kunskapssystem. Vi lever i en urbaniserad värld där många människor har tappat den direkta kontakten med naturen. Det vi lär oss i skolan är till stor del grundat på dessa perspektiv, medan den gamla folktron nästan helt har försvunnit ur vardagen.
I andra delar av världen ser det annorlunda ut. Där går människor fortfarande till byns kloka kvinna eller den vise mannen, ibland kallade medicinfolk eller shamaner, och det finns redan en gemensam förståelse. Livsfilosofin är en gemensam syn på livet. Man vet vad ritualer, örter och ceremonier betyder och vad de har för effekt. Man lever närmare naturen och traditionerna är en självklar del av vardagen. Den som kommer dit behöver inte få allt förklarat. Symboliken är redan levande.
Så ser det inte längre ut i vår del av världen.
Här skulle vi behöva börja någon annanstans. Från grunden. Vi behöver sätta ord på det som tidigare var självklart. Vi behöver förklara livsfilosofin bakom ritualerna och ceremonierna, eftersom många människor aldrig har mött den kunskapen tidigare. De har tappat kontakten med de gamla livsfilosofierna. Ritualer och ceremonier kan kännas främmande eller obegripliga om man inte förstår tanken bakom dem. Respekten för de gamla rollerna har också förändrats och det är kanske inte så konstigt i en modern värld där människor vill förstå, ifrågasätta och känna själva. Därför tror jag att vår uppgift ser annorlunda ut idag.
Samtidigt är det något viktigt som är lätt att glömma.
Hur mycket vi än utvecklar vår teknik, forskar och bygger nya system så finns världen fortfarande där. Den besjälade, levande världen. Träden fortsätter att växa. Stenarna ligger kvar i landskapet. Allt i sin frekvens och på sitt sätt. För naturen lever sitt liv oavsett hur mycket vi urbaniserar våra liv. Det är inte naturen som har försvunnit. Det är vår uppmärksamhet som har flyttat någon annanstans. Vi har blivit väldigt skickliga på att utveckla det som är byggt av människan som maskiner, bilar, kugghjul och system. Men samtidigt har många av oss tappat förmågan att lyssna på det som redan levde här långt innan vi kom. I många gamla traditioner talade man om en levande värld där naturen, livet och det osynliga var sammanflätade. Den förståelsen försvinner inte bara för att vi slutar tala om den. Den finns fortfarande där.
Frågan är bara om vi fortfarande kan uppfatta den?
Vi kan inte bara ta på oss en titel och förvänta oss att den ska bära innehållet. Det går inte att “välja att vara shaman” på samma sätt som man väljer en yrkestitel. Det som betyder något är vad vi faktiskt kan bidra med.
Kan vi hjälpa människor att förstå livet lite djupare?
Kan vi förklara livsfilosofin bakom ritualerna så att de blir meningsfulla även i en modern tid?
Kan vi skapa rum där människor får växa, reflektera och hitta sin egen väg?
För mig är det där det verkliga arbetet finns.
När jag håller kursen ” I medicinkvinnans fotspår” ,som jag kört sedan 1996, handlar det inte om att skapa nya titlar eller identiteter. Det handlar inte om att deltagarna snabbt ska skapa egna företag och hålla kurser och ge healing.
Det handlar om att ta del av den livsfilosofi som en gång bars av medicinkvinnan, hennes sätt att förstå livet, naturen och människans plats i världen. Men också att förstå den livsfilosofin som var grundsynen i samhället. För att det är berikande för oss på ett personligt plan först och främst.
Under kursen arbetar vi med ritualer och ceremonier, men också med att förstå varför de finns. Vad de betyder. Vad de gör med oss människor och hur de kan hjälpa oss att växa som människor även idag. Hur de hjälper oss till självläkning.
Shamanen eller medicinkvinnan! Det är inte en roll man kliver in i som du kliver i vissa kläder eller andra attribut. Det är ett sätt att leva, att lyssna och att förmedla något som fortfarande har värde men som behöver översättas till vår tid och våra liv!
Det är ett sätt att växa och utvecklas. Växer världen och förståelsen för den så växer även du.
Det finns också en annan viktig aspekt i detta: vilket förhållningssätt vi själva har när vi närmar oss sådana här traditioner, kunskaper och/eller personer. Kommer vi med en vilja att förstå, eller kommer vi mest för att testa?
Det spelar faktiskt roll. Vårt sätt att närma oss något påverkar ofta vad vi kan ta till oss av det. Det är inte lätt att ha ett öppet hjärta samtidigt som du kritiskt och misstänksamt granskar något. Men å andra sidan är det inte konstigt att många känner tvekan när man inte känner till livsfilosofin bakom ritualerna och ceremonierna. Då kan det lätt uppfattas som något mystiskt eller obegripligt. Att bara bli ombedd att tro på något som verkar som hokus pokus är inte särskilt lätt för medvetna människor idag. Kanske är det därför det blir så viktigt att också förklara tanken bakom? När människor börjar förstå filosofin och synen på livet som ligger bakom ritualerna blir det också lättare att möta dem med nyfikenhet och intresse istället för skepticism.
Kanske är det just där det verkliga arbetet börjar, inte i titlarna. Utan i det vi faktiskt kan ge vidare till andra människor.
Först då kanske vi hittar ett unikt nutida namn för dagens medicinfolk. Det kanske blir namn som till exempel Själsnavigator, själsmorska, jordmentor eller själaväckare? Vad vet jag?
Gå i Skönhet
Eva
Kommentarer
Skicka en kommentar