Beltane
Låt elden i kvällens brasor vara min spegel och fullmånen mitt ljus i en tid då slöjan mellan världarna tunnas ut och marken under mina fötter börjar sjuda av en längtansfull och helig kärlek. När Valborgsmässans flammor i kväll slickar den kalla aprilluften är det inte bara ris och grenar jag ser förtäras, utan jag låter själva tröskeln till vintern brinna upp för att ge plats åt Beltanes vilda, bultande och innerliga hjärtslag.
Jag står i ett glödande kraftfält där mitt förflutna och min framtid möts i en virvlande dans av aska och knoppar, och just nu känner jag hur varje tanke och varje kärleksfull impuls förstärks av månens silvervita tyngd ovanför mig.
Jag känner hur energin rör sig som en öm och elektrisk ström genom jorden när fertilitetens och den djupa passionens tid rullar in med en kraft som jag välkomnar med öppen famn. Fullmånen agerar som ett kosmiskt förstoringsglas som får min djupaste längtan att vibrera av hängivelse, medan det som jag inte längre vill bära får tillåtelse att mjukt falla undan.
När jag skriver ner det jag är färdig med och låter lågorna smeka pappret, utför jag en handling av ren självkärlek; jag frigör bunden energi och viskar till universum att jag är redo att omfamna nuet utan förbehåll.
Idag skapar jag mitt eget altare av levande magi där röda ljus möter skira gröna blad i en hyllning till livet, och jag låter doften av jord och eld väcka min sanna intention. Den som föds ur hjärtats innersta kammare. Jag stannar upp, håller en levande kvist i min hand och låter min tacksamhet flöda ut i den svala vinden, för jag vet att det jag planterar med kärlek denna helg äger en sällsynt förmåga att slå rot och blomma med en alldeles särskild prakt.
Jag tillåter mig att sköljas över av starka känslor och ser dem som gåvor, som min egen livskraft som äntligen vågar sträcka sig mot ljuset.
Detta är inte en tid för återhållsamhet utan en stund då jag väljer att känna hur det bränner av både ömhet och hopp i mitt bröst medan jag kliver över tröskeln till denna nya, gröna årstid. När jag ser upp mot den lysande skivan på himlen och känner värmen från elden mot min hud, frågar jag mig själv med oändlig mildhet vad jag är redo att lämna kvar i askan för att istället ge plats åt allt det vackra jag är ämnad att leva.
Jag står i ett glödande kraftfält där mitt förflutna och min framtid möts i en virvlande dans av aska och knoppar, och just nu känner jag hur varje tanke och varje kärleksfull impuls förstärks av månens silvervita tyngd ovanför mig.
Jag känner hur energin rör sig som en öm och elektrisk ström genom jorden när fertilitetens och den djupa passionens tid rullar in med en kraft som jag välkomnar med öppen famn. Fullmånen agerar som ett kosmiskt förstoringsglas som får min djupaste längtan att vibrera av hängivelse, medan det som jag inte längre vill bära får tillåtelse att mjukt falla undan.
När jag skriver ner det jag är färdig med och låter lågorna smeka pappret, utför jag en handling av ren självkärlek; jag frigör bunden energi och viskar till universum att jag är redo att omfamna nuet utan förbehåll.
Idag skapar jag mitt eget altare av levande magi där röda ljus möter skira gröna blad i en hyllning till livet, och jag låter doften av jord och eld väcka min sanna intention. Den som föds ur hjärtats innersta kammare. Jag stannar upp, håller en levande kvist i min hand och låter min tacksamhet flöda ut i den svala vinden, för jag vet att det jag planterar med kärlek denna helg äger en sällsynt förmåga att slå rot och blomma med en alldeles särskild prakt.
Jag tillåter mig att sköljas över av starka känslor och ser dem som gåvor, som min egen livskraft som äntligen vågar sträcka sig mot ljuset.
Detta är inte en tid för återhållsamhet utan en stund då jag väljer att känna hur det bränner av både ömhet och hopp i mitt bröst medan jag kliver över tröskeln till denna nya, gröna årstid. När jag ser upp mot den lysande skivan på himlen och känner värmen från elden mot min hud, frågar jag mig själv med oändlig mildhet vad jag är redo att lämna kvar i askan för att istället ge plats åt allt det vackra jag är ämnad att leva.
Gå i skönhet
Eva
Kommentarer
Skicka en kommentar